”Nu är han en mycket gladare kille och han har fått en bästa kompis”

När han kom till oss för att han var deprimerad och utåtagerande. I skolan kunde han inte koncentrera sig och störde ständigt de andra barnen. På rasterna satt han ensam på skolgården, helt isolerad, med luvan neddragen över huvudet och ville inte prata med någon.

Mamman berättar

Rasmus har svårt att ha kontakt med andra barn
Rasmus är överaktiv han blev det mer och mer i 6-7 årsåldern. Han hörde inte heller vad man sa. Ibland var han utåtagerande, utan att mena att skada någon. Sommaren innan skolstarten var det svårt att förstå vad han pratade om och när man inte förstod honom blev han arg och deprimerad. Han fick svårt att ta kontakt med andra barn. Han undvek också att gå till lekplatsen och ville inte gå ut själv.

Skolstarten blev väldigt jobbig
Han bara stökade runt och blev arg och ledsen. På skolgården satt han ensam och såg ledsen ut. Tidvis fick han vara hemma från skolan. Lärarna sa att han inte hade det bra i skolan. De tyckte att han skulle gå i en specialskola. Nu i tvåan har det fortsatt likadant och han har mycket svårt att koncentrera sig. Han har svårt att sitt still, springer runt och försöker ta allas uppmärksamhet. Han reagerar också mycket negativt på motgångar, blir arg eller väldigt ledsen.

Skolan säger att han inte kan gå kvar i klassen.
Det är bestämt att han skall till en specialskola men att det är väntetid dit. Jag vill egentligen inte att han kommer till en specialskola. Jag hoppas att den här träningen kan hjälpa Rasmus så att han kan klara av att gå i en vanlig skola.

Lärarnas berättelse

Vi fick ingen kontakt med Rasmus
Lärarna berättar att de känt samma maktlöshet och frustration som mamman. De fick ingen kontakt med Rasmus. Det gick inte att föra en dialog om hur de kunde hjälpa honom att komma igång att arbeta i klassrummet.

Ensam och ledsen på skolgården
Han satt med luvan neddragen över huvuden helt ensam på skolgården och såg väldigt ledsen ut. Det gick inte att få kontakt och få honom att leka med de andra barnen. Än svårare var att han gjorde bort sig inför kamraterna i klassen genom att dra ner byxorna och springa runt i klassen och ’sabba’ för alla. Det gick inte att komma till tals med honom om det här beteendet, som han ibland också hade på skolgården. Vi var rädda för att Rasmus skulle bli ett mobbningsoffer på skolan. Därför rekommenderade vi mamman att han inte skulle vara i skolan i avvaktan på en placering i specialskola.

Träningen börjar

Rasmus får gå kvar i klassen
Rasmus startade sin träning i november och redan efter två träningsperioder (på 20 timmar med 4 veckors mellanrum) såg man en stor skillnad. Skolledningen beslutade då på en elevvårdskonferens att han skulle få gå kvar i klassen och inte flyttas till specialskolan.

Mamman säger ”Jag är nu väldigt glad över det här beslutet för jag ville inte att Rasmus skulle gå i någon specialklass”.

”Det gick sedan bättre och bättre”, säger mamman.
Han gjorde sedan ytterligare två träningsperioder, där skolan betalade en av perioderna. I slutet på vårterminen var det mycket som var annorlunda. Det fungerade då bra i klassrummet och han har lätt för sig, så han kom snart ikapp i skolarbetet.

Mammans utvärdering

Rasmus har nu gjort sammanlagt fem träningsperioder på 20 timmar. Utvärderingen gör tre månader efter att han slutat sin sista tränings period. Mamman tittar tillbaka och minns hur det var förr och hur det är nu när Rasmus har börjat i 3:an.

Han är mindre hyperaktiv
Den förväntan har verkligen infriats, Rasmus är verkligen lugnare. Istället för att vara inåtvänd har han nu blivit mer utåtriktad.

Förbättrad koncentration
Rasmus har alltid kunnat koncentrera sig på sådant som intresserar honom eller som han fastnat för. Problemet blev istället att man inte kunde intressera honom för något annat. Det är det som lyckats nu. Man kan intressera honom för saker som är nyttiga, som exempelvis skolarbetet. Nu har han fastnat på nyttiga bra saker istället. Detta har varit otroligt värdefullt.

Bättre social förståelse
Intellektuellt har Rasmus fått en otroligt bra social förståelse. Det stora genombrottet har varit den känslomässiga förståelsen, även om den tagit mycket längre tid och varit mer blygsam. Han behöver fortfarande jobba med den biten men det har skett en förändring.

Social förmåga
De mest underbara är att Rasmus har en fått kompisar Han vågar nu också gå ut själv på gården. Han har blivit mycket mer självständig och modig. Egentligen var detta nog min största förväntan på träningen. Han var fruktansvärt blyg och beroende av mig hela tiden.

Ökad kreativitet
Rasmus slutade helt att måla när han började sexårsverksamheten. Tidigare har han varit mycket duktig på detta. De händer nu att han sätter sig själv och målar eller pysslar och får han göra det tillsammans med andra tycker han att det är ännu roligare. Ja, Rasmus har verkligen gjort stora framsteg.

Lärarnas beskrivning

Mycket har blivit helt annorlunda
På höstterminen i årskurs 3 när träningen var slutförd träffade mamman, den som var ansvarig för Rasmus träning och de två klasslärarna för att tala om hur det var i skolan före och efter träningen och hur de upplevt Rasmus utveckling.

Han är nu aktiv och intresserad av skolarbetet
Det går bra för honom i skolarbetet han är aktiv och intresserad. När det blir konflikter går det att komma i kontakt med honom och föra en dialog om vad som hänt, vilket var omöjligt tidigare. Vi har med förundran och glädje sett på den förändring som Rasmus genomgått. På skolgården är det dock fortfarande en del problem, så nu satsar vi på att hjälpa honom att inte komma konflikt med de andra barnen på skolgården.

”För oss lärare känns det bra att Rasmus fick den här hjälpen så att han kunde gå kvar i sin vanliga klass här på skolan”.

* Rasmus är ett fingerat namn.

Läs mer - Klienter berättar: Kalle.

Kontaktuppgifter: Brain Balance, Skogsviksvägen 2, 182 56 Danderyd
Tel. 08-755 12 18, Mobil. 0708-65 99 28, E-post: info@brainbalance.se